Asså jag fattar inte hur fan de tänker, hur de klarar av att göra något sådant.. Det är sjukt! Igår bombade de ju i oslo och sedan massmord på utöya (en ö). Det är ju minst 85 st som har dött och nästan alla är ungdomar. Sånt här ska inte ihända! Inte i norge! Inte i norden! Inte alls!

Den personen som åkte till utöya, utklädd till polis, och sköt alla dessa ungdomar kan inte vara frisk! Det går inte.. har han inget hjärta?! Tänk att ha å mångas blod på ens händer.. hur kan man leva med sig själv efter det? Jag fattar det inte. Tänk att veta att JAG gjorde det, jag hade ju inte klarat leva med det! En normal person hade inte kunnat leva med det!

Det äckligaste är ju att det är så nära! Det skall inte hända här. Jag har till och med släkt som bor bara några kilometer ifrån utöya, farmor växte upp i närheten. Tänk om han hade vart några kilometer där ifrån, tänk om han hade skjutit min släkt. Tänk om det var en terrorattack och det skulle bli krig eller något. Tänk om.. tänk om.. sånna tankar rör sig i min hjärna för tillfället.

Man kan ju inte bli mer än rörd när man läser/tittar på klipp på t.ex. aftonbladet. Har suttit med tårar i ögonen flera gånger när jag har både läst och hört fleras berättelse om händelsen på ön och hur de lyckades klara sig, hur de hade pratat med sina föräldrar och sagt att de kanske aldrig skulle ses mer, hur de berättade om när de återförenades med sina föräldrar. Mitt hjärta och mina tankar är i norge hos de som var inblandade i massakern och bomben.